Sommargästernas ö
Livlig ångbåtstrafik
En ångbåt lämnar
Sandhamn och ett
stort antal ligger i
hamnen med ångan
uppe. I mitten, nedan-
för den stora sand-
höjden, syns Sands
hotell. Lotsutkiken
från 1869 reser sig
över skogen.
Nedan till höger:
skolbarn framför
KSSS klubbhus.
Sandhamns by sedd från sandfältet
Panorama från omkring 1920. De faluröda
husen i byn kantas nu av sommarvillor i
olika färger.
Jättegryta blir turistmål
En jättegryta från istiden
omvandlades 1890 till en
grotta av skulptören
Helmer Löfgren. Han lät
bygga ett tak och inredde
grottan bl a med en skulptur
som han kallade ”hafsfrun”.
Varpå han tog inträde!
År 1860 började kapten Ekdal göra turer till Sandhamn
ett par gånger i veckan med sin ångare ”Strömma Kanal”.
Sandhamn fick en reguljär ångbåtslinje 1865 och blev en
populär sommarort i slutet av 1800-talet. Ångbåtslinjens
sträckning gick genom Skurusundet, Kolström, Strömma
kanal, Brevikssundet och förbi Stavsnäs.
Till en början var det badgäster som kom över
dagen. Det gör Sandhamn till en av de äldsta badorterna
i Sverige.
På den tiden fick gäster som bodde över i
Sandhamn husrum hos lotsarna. Så småningom
uppfördes sommarvillor, ofta med tillhörande
punchveranda.
År 1888 var drygt 80 familjer sommarboende
i Sandhamn. Byn hade då 250 fast boende.
Vykort av Löfgrens
“Hafsfrun”. Skulpturen
finns inte kvar men
jättegrytan som omtalades
redan på 1600-talet kan
fortfarande beskådas.
Sommargästernas
villor byggdes efter
tidens mode i
schweizerstil och
med rejäla verandor.
Två turister vid “Hafsfruns
Grotta” 1913.
1,2,3,4,5,6 8,9,10,11,12,13,14,15,16,17,...18